Alltså jag drömmer så sjuka drömmar när jag sover så jag blir fan rädd! Inte rädd så utan för att dom är så konstiga och helt psyko.. Min hjärna kan inte sova alls när ja sover verkar det som..
Jag drömmer ofta om personer som jag träffat under dagen eller under en helg.. Hade det varit så att jag drömt om saker som hänt och så hade det inte varit så konstigt, men jag drömmarna är ju helt skruvade.. Jag drömmer om ställen jag aldrig varit på. Eller om personer på helt fel ställen. Och drömmarna är så verkliga, jag kommer ihåg allt som om det skulle ha hänt på riktigt och små detaljer som ingen annan skulle märka om det skulle ha hänt i verkligheten.. Jag får då iaf ett gott skratt när jag vaknar på morgonen, men samtidigt funderar jag på hur normalt det är att drömma så som jag gör.. Kanske inte så konstigt att jag är så sjukt trött om dagarna.. Hjärnan slappnar ju aldrig av..

Sen måste jag säga att det är väldigt påfrestande att vakna varje morgon när Erik ska gå upp, flera timmar innan man ska gå upp själv.. Brukar ofta vakna innan klockan ens ringer och sedan inte kunna somna om förens strax innan min klocka ringer och då vara dödstrött.. Och sen dom jävla tågen som dundrar förbi här.. Jag blir galen. Dom förstör mycket för att jag ska kunna sova! Så i natt ska jag sova hemma har jag bestämt mig för.. Med eller utan Erik, de skiter jag i, jag måste få sova en hel natt.. Fast helst med honom då..;)

Nu ska jag göra mig i ordning och hämta ut nycklar!

Puss puss

~psyko~