Jag sitter här och funderar! Jag tänker på mina vänner.
Vilka är mina vänner egentligen, vilka kan jag lita på? Vem kan man prata med om precis allting, vem kan man ställa upp på och veta att man får något tillbaks av, vem kan jag berätta den där lilla hemlisen för utan att den kommer vidare?
Jag har funderat på det ett bra tag nu och jag har nog kommit fram till ett svar.
Jag har ingen vän som jag kan lita på, jag har ingen vän jag kan prata om allt med!
Jag har lärt mig genom åren, det går inte att lita på någon.
Visst har jag mina vänner såklart, jag har många. Men fler utav dom skulle jag kunna klara mig utan.
Dom där som sviker stup i ett, dom där som lovar men aldrig håller, dom som aldrig hör av sig själv.

Jag vet inte hur många gånger jag hört av mig och frågat om vi ska ses, om vi ska hitta på nått, umgås en stund. Men nej, det hinns inte, det orkas inte, det är det ena med det andra. Visst jag kan förstå att man är trött, har fullt upp, eller bara känner för att vara själv. Men när man sedan får veta gång på gång att personerna ifråga umgås med andra, hittar på saker, utan att ens höra av sig och fråga om man vill följa med, eller vad som helst. Då ledsnar man tillslut, det gör ont inom en varje gång man får höra det. Att få veta att man är den där personen som man bara umgås med i värsta fall. Det känns så iallafall. Nu menar jag inte att jag ska vara med så fort det ska göra något eller så, det hoppas jag ni förstår. Utan det är just det bara att jag frågar om vi ska göra nått, t.ex gå ut och ta en öl. Men det passar inte. Några dagar senare så är personen ut med en annan och tar en öl. Visst händer det en gång så visst, men när det händer flera gånger på rad. Och när det med flera utav mina såkallade vänner så känns det extra mycket, då måste ni förstå att jag börjar fundera på vad jag gjort för fel.

Jag försöker höra av mig till alla så ofta jag kan, fråga hur mina vänner mår, om dom vill hitta på nått, om dom vill följa med på nått jag ska göra. Men nu känns det som att det är lika bra att sluta med det. För uppenbarligen så är det ingen som vill umgås med mig.

Om det är så att ni inte vill umgås med mig eller att jag har gjort något fel. Så kan ni väl vara snälla och tala om det för mig. Jag vill gärna veta vad jag gör för fel. För det känns som att ni undviker mig på alla vis.

Jag tror att några av er som läser detta kan känna sig träffade. Några läser antagligen inte ens min blogg. Men detta är mitt sätt att säga vad jag tycker, tänker och känner. Ta inte illa upp, det är inte meningen att peka ut någon eller så, jag vill bara tala om hur jag känner.

Sen är det en sak till som det måste ändras på, men det är det bara jag själv som kan göra nått åt. Jag måste sluta vara så jävla snäll emot alla. Det funkar inte i längden. Tyvärr är jag sådan som människa, men jag måste försöka ändra på det. För det trycker bara ner mig själv!

Detta vart lite rörigt tror jag. Hoppas verkligen ni inte tar illa upp, jag ville bara tala om hur jag känner. Vet på ett ungefär vilka som läser och inte läser. Det är några. Nämner inga namn, men ni vet nog vilka ni är ändå.

Älskar er oavsett, det ska ni veta. Men det finns gränser i min värld också.

~tro,hopp & kärlek~