Här har vi svaret på varför jag mår som jag mår 2 veckor i månaden ungefär! Känns lite små skönt att veta att det finns nått svar på det.. Nu har jag ju inte fått diagnosen, men när jag läste detta så trodde jag nästan att någon skrivit om mig, för allt stämmer in så bra!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Premenstruell_dysforisk_st%C3%B6rning


Folk säger åt mig att det bara är att strunta i det, att inte känna efter så mycket.. Vilket gör mig ganska så irriterad, för det är extremt jobbigt.. Har man inte dom problemen själv så ska man inte öppna käften! Så enkelt är det!

Jag försöker vara glad, positiv,trevlig och inte visa att jag mår som jag mår.. Men det är sällan det funkar. Vilket är väldigt jobbigt, för jag mår inte bättre av att jag är "grinig" mot dom runt i kring mig. Jag får sjukt dåligt samvete över det och mår riktigt dåligt.. Så ni ska veta att jag gör så gott jag kan hela tiden.. Men när allt bara känns "skit" så är det inte så lätt!

De var väl det jag ville ha sagt idag om det!!

Sen måste jag säga att min pojkvän är helt jävla underbar.. Igår så brast det för mig och jag kunde inte hålla tillbaks tårarna.. Vet inte riktigt varför (läs ovanför).. Men allt bara kom.. Och min älskade älskling bara låg och höll om mig och pussa mig på pannan.. Det är det enda som behövs för att allt ska kännas bra igen.. Och jag fick prata ut om det jag länge velat prata om.. Kändes riktigt bra.. Nu har han en aning om varför jag kan reagera som jag gör när det gäller vissa saker..

Tack för att du finns i mitt liv älskling! <3 Vi för alltid! <3 Älskar dig!!

Puss puss

~känsligt~