Har velat skriva detta länge för att kunna tänka och fundera och inte bara ha det i mitt huvud hela tiden. Skriver det bara för mig själv och för att jag ska minnas.. Inte för att jag kommer glömma detta, men ändå!

Den 24 juli i år så gick jag och min mamma ut här i Borlänge! Jag gick ut för att jag ville träffa en viss person som jag blivit lite intresserad av.. Det vart ju inte precis som jag tänkt mig. Vi hamnade på Liljan med en massa underbara människor och där var Erik.. Efter lite småsnack mot slutet av kvällen så bestämde vi oss för att dansa.. Vi båda två stod där som två muppar då ingen av oss kan dansa.. Men rätt som det var så stod vi med armarna om varandra och kysstes.. Det var som kärlek vid första ögonkastet där på dansgolvet.. Den kvällen var jag jättelycklig även fast det inte vart som jag hoppats på, men just då kändes allt så jävla bra. Jag följde med honom hem och vi låg och pratade länge innan vi tillslut somnade och när jag vaknade upp på morgonen mådde jag så sjukt jävla dåligt, men kände mig helt galet kär.. Vart kvar där ända till kl 16 innan jag lyckades fixa skjuts hem.. Vi bytte nummer och började smsa varanndra och jag blev bara mer och mer kär, va hem till honom redan samma kväll och jag kunde inte släppa honom för en sekund.. Vi sov i från varandra natten mellan den 25e och 26e.. Men efter det så va vi inte ifrån varandra en natt..
Allt kändes helt underbart och jag var så lycklig över att jag funnit den stora kärleken, för kär var jag verkligen.. Den personen som jag gick ut för att träffa den 24e försvann ur mina tankar och de enda som fanns i min värld var Erik.. Men ju längre tiden gick så svalnade mina känslor lite för Erik.. Allt gick nog för fort från början redan. Skulle nog ha tagit det lite lugnare. Men vi började planera att flytta ner till Nybro och jag såg verkligen framemot det, men kände mer och mer som att jag och Erik började bli mer och mer som jättebra vänner ifrån min sida.. Jag märkte att han fortfarande hade samma känslor kvar för mig, men jag tyckte bara det var jobbigt. Och att lura både mig själv och Erik och låtsas som om inget var fel och flytta ändå kändes verkligen inte som en bra lösning. Och ju mer mina känslor för Erik försvunnit så har intresset för den jag egentligen ville träffa den 24e blivit starkare.. Så det enda som var vettigt var att prata med Erik och säga som det var och lämna honom. Det gjorde fruktansvärt ont och behöva säga som det var. Men det var det enda rätta..

Jag älskar verkligen Erik, han är en helt underbar människa och jag är så glad för dom stunder vi haft tillsammans och jag är så glad över att vi fortfarande kan umgås och vara vänner! Den tjej som fångar hans hjärta kommer få ett underbart liv tillsammans med en underbar människa! Det är jag helt säker på! Finare och underbarare människa får man leta länge efter! Jag är glad över att jag har honom kvar som vän, men förstår om det är jobbigt för honom vissa stunder. Men jag vet att han är stark nog att klara det. Han kan prata med mig och jag kan prata med honom om precis allt mellan himmel och jord.. Bättre ex kan man inte ha! Tro mig! <3

Nu är de bara dom där andra känslorna som är kvar. Men det var skit samma. Vet inte ens om man kan kalla det känslor. Vet inte vad det är. Eller jo det vet jag väl, men jaja.. Skit samma, orkar inte ens bry mig om jag ska vara helt ärlig. Ska nog leva det glada singellivet ett bra tag till.. Jag är inte gjord för att ha ett förhållande verkar det som, bara otur, eller hur man ska säga.. Hade ju tur och träffa Erik, men det gick ju som det gick.
Nej jag passar nog bäst som singel! Thats life helt enkelt!

Gud vad skönt att skriva av sig och rensa skallen en vända..
Sitta och lyssna på bra musik och tänka klart för en gångs skull! Härligt.

Nu ska jag tända en jäkla massa ljus och njuta av ensamheten och musiken innan det är dags att sova!

God natt!

Pösspöss