Just nu är jag arg, ledsen och ja allt man kan vara..

Läste just en artikel på dt.se om en kvinna som inte har råd med julklappar och sånt till sina barn.. Visst de är synd om henne och det finns hur många som helst som har de så.. Tyvärr.. Men varför gå ut med det i tidningen? De fattar jag inte.. Undra om jag ska be dom skriva om mig också.. Verkar ju vara många som vill skänka pengar och klappar.. Nä de skulle aldrig falla mig in att göra nått sånt.. Vill inte att nån ska tycka synd om mig eller skänka mig saker.. Jag hatar att ta emot saker från andra.. Jag vill klara mig själv.. Men de är jävligt tufft för det mesta och tråkigt nog så måste jag be om hjälp i bland fast det tar emot, men nej, ja skulle aldrig gå ut i tidningen.. 
 
Mitt liv är ett helvete rent ekonomiskt.. Jag mår så sjukt jävla dåligt över det.. Jag tänker vara helt ärlig i detta inlägg. Och de är inte för att någon ska tycka synd om mig, bry sig eller nått sånt.. Vill bara att ni ska förstå varför jag mår dåligt eller gnäller emellan åt.. För jag håller på att gå under rent psykiskt..

Vet inte i vilken ände jag ska börja.. De kommer bli väldigt rörigt, men jag har som sagt svårt att förklara mig..

Kan börja med att tala om att jag får 135 kr om dagen från FK/AF.. Den som kan räkna vet hur mycket det blir i månaden.. Jag har en hyra på 2750kr och pplats på 25 kr.. Redan där tar pengarna slut nästan.. Då har vi inte räknat med mat, el, telefon och bilen.. Jag går alltså minus varje månad.. Nu har jag tur som har underbara föräldrar, och mormor,morfar,farmor och så som ställer upp.. Men som sagt, jag hatar att behöva fråga om hjälp ekonomiskt.. Jag gick till soc i början på månaden för att få hjälp.. Men dom är ju totalt omöjliga nästan. Fick reda på igår att jag skulle få 1280kr av dom.. Hur mycket hjälper det mig nu när jag redan ligger efter från förra månaden och denna månad så blir det lika igen.. Jag tog kontakt med dom redan förra månaden, men det gick så segt för dom att få in ett möte.. Så egentligen borde jag få för förra månaden och denna så jag klarar mig.. Men icke.. Enligt deras uträkning så ligger jag under gränsen med cirka 3000 kr, men ändå får jag bara 1280 kr.. De fattar jag inte riktigt.. Sen menar dom att jag måste sälja min bil.. Alltså hallå, vem vill köpa en gammal 460 som håller på att rasa ihop?? Får ju inte ett öre för den och jag måste ha en bil för att ta mig överallt.. Skulle jag åka buss på alla ställen jag ska titt som tätt så skulle jag behöva bo på en buss.. Då skulle jag ju knappt hinna vara i plugget och då skulle jag ju inte få nå pengar från FK/AF.. Men soc i Borlänge är ju inte kända för att vara hjälpsamma.. Har även skickat iväg en ansökan om bostadsbidrag.. Vet inte om jag får det, men det brukar ligga på 200-300kr i månaden.. Inte mycket, men det är nått iaf..
Ett jobb är det jag önskar mig mest utav allt just nu.. Men ska man få ett jobb så måste man söka jobb också.. Visst jag skickar iväg lite ansökningar titt som tätt, men får aldrig nått svar eller så får jag ett nej.. Jag har inge utbildning, jag har ingen större arbetslivserfarenhet heller.. Och vem fan vill anställa en sådan?? Ingen! Och att gå ut till företagen eller ringa dit och fråga är inget jag klarar av att göra.. Det tar emot.. Och de är där dom största problemen kommer fram.. Min sociala fobi som jag försöker bearbeta och som jag försöker förneka sätter stopp för mig.. Det är riktigt jävla jobbigt.. I somras gick det jättebra och jag vara framåt och glad och positiv, men nu så har det gått över till att jag är tillbakadragen, ledsen, och negativ.. Va till en psykolog förra veckan och vi kom fram till att jag lider av en "medelsvår" depression.. Jag mår skit rent utsagt.. Allting går emot mig just nu.. Jag försöker plugga och få gymnasiebetyg.. Men jag hatar att gå dit.. Att sitta i ett rum med massa folk är jättejobbigt.. Det kändes bra från början, men nu går det bara utför.. Jag sitter längst ner i hörnet och pratar inte med någon.. Kommer sent och går tidigt.. Är hemma alltför ofta för att det känns jobbigt.. Så fort jag ser minsta lilla anledning till att vara hemma så tar jag den chansen.. För jag mår bara dåligt av att vara där.. Och sen alla papper som ska hit och dit, jag går under av bara det.. Det är jättejobbigt och att hela tiden veta att man måste hit och dit och passa tider och ja allt sånt får mig att bli knäpp.. Iaf just nu.. Och att umgås med folk är nått jag helst undviker.. Det är bara jobbigt.. Visst om någon vill komma hem till mig så går det väl bra,men inte annars.. Åker jag iväg och träffar nån så sitter jag bara tyst och inte säger ett ljud..
Att hela tiden gå och veta att jag måste skaffa ett jobb är nog så drygt.. Att sedan gå och tänka på att jag inte kommer fixa det på grund av mina problem gör saken bara ännu värre.. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja.. Allt tar emot.. Just nu vill jag bara sitta hemma och inte göra ett skit, inte träffa någon.. Men det går ju inte.. Att känna den pressen, och att hade dåligt ekonomiskt och inte veta vart man ska vända sig kommer ta knäcken på mig vilken dag som helst..
Men, som tur är så har jag en sak i mitt liv som gör det värt att leva.. Det är hockeyn.. Men om jag nu ska vara ärlig så har jag inte ens råd med det.. Jag har egentligen inte ens råd att ta bilen eller bussen till ishallen.. Speciellt inte åka på borta matcher.. Men eftersom det är det enda roliga och positiva i mitt liv just nu, så skiter jag i om jag har råd eller inte.. Jag kan vara utan mat bara för att kunna tanka bilen och åka till hallen.. Där har jag inge problem med att prata med folk eller att ha massa folk runt omkring mig..Där känner jag mig hemma och det är ett ställe jag verkligen trivs på.. Från början när jag började där så var det extremt jobbigt, men eftersom jag tycker det är så roligt så besegrade jag rädslan att vara där och gjorde det till en rolig grejj bara..

Allt detta var en stor anledning till att jag åkte ner till småland just nu.. Hade egentligen inte råd med det heller, men eftersom jag fyller år och det är jul, så har jag fått lite extra pengar av min familj och min släkt i present och så.. Så då valde jag att använda dom till denna resa.. Pengarna som blir över ska jag betala räkningar för och handla nya kläder.. Behöver verkligen nya kläder också.. Inge kul att gå i samma trasor hela tiden.. Jag är glad att vi fick funktionärsjackor på hockeyn, för annars hade jag frysit ihjäl denna vinter då dragkedjan gått sönder på min jacka och jag har inte råd att köpa en ny..

Att ha allt detta i huvudet hela tiden får mig att gråta nästan varje dag.. Jag känner mig så jävla värdelös så det finns inte.. Jag vill så himla mycket och jag vet att jag skulle kunna fixa det mesta bara jag inte haft dom här problemen.. Jag längtar till den dagen då jag får tillbaks orken riktigt och orkar ta tag i allt och bygga upp mitt psyke igen.. För just nu så är de skit alltihop.. Jag är så svag, men försöker att inte visa det, men det går ju inte längre.. För nu är botten nådd och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen..
Och efter operationen vart det bara värre psykiskt också.. Fattar inte varför. Har ju varit inställd på detta redan innan.. Men nu vart det bara skit.. Och igår satt mensfan i gång och jag mår så jävla dåligt när jag får den, jag avskyr den.. Och ont som fan gjorde det också.. Visst det är en gång i månaden de inträffar, men de räcker för att få mig att vilja ta bort skiten helt.. Ska ta ett snack med nån när jag kommer hem och höra hur man kan gå till väga för att slippa skiten.. För jag orkar fan inte med det.. Jag skiter i om jag blir barnlös.. Överlever nog ändå..

Nej det var allt för denna gång.. Undra om jag ska sätta mig och rita en teckning så jag kan ge bort nått i julklapp.. Bara för att jag är ung och inte har nå barn så betyder det inte att jag inte vill fira jul och ge nån en klapp.. De var typ de jag ville säga med detta.. Fast de är nog ingen som förstår vad jag vill ha sagt iaf.. 

Tänk på vad ni säger innan ni vet hur andra har det! FUCK YOU!!!! (menar inte artikeln i detta fall)


Tack och godnatt!